Och så kom äntligen värmen efter snart två månader av arktisk kyla. Det känns så underbart att sitta ute på kvällarna i bara t-shirt och kortbyxor istället för att gå omkring i dunjacka och frysa.
Mirleft som vi varit i förut är om inte ännu sunkigare (det finns fantastiska stränder här) men förra gången var angenämare eftersom vi då hälsade på Nadja.
Sedan var det dags att besöka ”Ghost from the Past” dvs Oued Noun (flodfåra)som vi körde fast ordentligt i 2008 (vi behövde traktor som hjälp för att ta oss upp då bilen var nedsjunken till fram & bakaxeln i blålera). Det var som att kastats tillbaka in i en mardröm (tycker iallafall hon som bör strykas medhårs), samma oued, samma usla vägar att köra på (stenöken), samma tryckande värme +36 grader, med andra ord ett riktigt skitställe. Denna gång fick Alibaba även för sig att vi skulle åka en genväg, men som alla kloka människor vet är GENVÄGAR SENVÄGAR. Vi körde över en stenöken i 4 timmar, över flodbäddar i två timmar, vi körde vilse, men tack vare sunt bondförnuft kom vi fram till en asfalterad väg som tog oss till Tan Tan, en ort nära Västsahara där vi slog läger för natten. Medelhastigheten under ”genvägen” var ca 13 km/tim.
Efter Tan Tan körde vi in i Västsahara som mest består av öken, billig diesel (ca 4kr/liter) och fisk.
Det känns overkligt att svenska fiskeflottan tar sig ända hit för att fiska, vi har ju åkt 1100 mil.
Här stannade vi i ett beduinläger och bytte ut RAA mot ett tält (med panorama fönster) för en natt. Vi kände oss som ”Lawrence av Arabien” och det var ännu mer romantiskt än Venedig.
Tidigt följande morgon startade vi vår färd mot Dakla som ligger på en sandtunga, vägen hit var nog en av de mest ödsliga sträckor vi någonsin färdats på. Mil efter mil av öken i dess olika former, men när vi äntligen kom fram var det värt all möda.
4 Responses to Marocko (Dakhla)