Burkina Faso (Banfora)

ÄNTLIGEN!!! Har vi kommit till våra drömmars Afrika. Burkina (som det heter bland oss erfarna resenärer, ha, ha) är precis som tagit ur skolboken. Glada, gästvänliga människor, fantastisk natur och massor av djur.
Vår första anhalt var sydvästra Burkina ca femton mil ifrån Mali, där det skulle finnas sagolika sandstenformationer, grottor, flodhästar, vattenfall, heliga träd och mängder av etniska minoriteter som inte enbart utövar de vanligaste religionerna utan offrar kycklingar och annat enligt gammal sed.
I orten Sindou trivdes vi så bra att vi stannade i flera dagar. Det var så trevligt och avslappnade att bara gå/sitta och iaktta bylivet, utan vare sig internet, el eller påflugna säljare.

Platsen där sandstenformationerna fanns var så lugn och tyst att vi kunde sitta där i timmar alldeles ensamma.

I Sindou träffade vi en ensam cyklist på sin väg runt Afrika, samt (hör på detta Michael och Christina) ett cykelgäng bestående av åtta personer ifrån Tyskland, som cyklade omkring här i Burkina i tre veckor (jag har tagit adressen till organisatören).
På väg därifrån besökte vi några små svårtillgängliga byar, här plockade vi upp en lifterska som ”bara” skulle gå lite mer än en mil med ca trettio kilo lök på huvudet i fyrtiograders värme.

Vi stannade även vid ett gammalt(över 300år), heligt träd som vaktades av en väldigt karismatisk herre. Inuti trädet fanns plats för 20pers.
Ett annat övernattningsstopp var i en ort där det var möjligt att åka ut på en sjö i en pytteliten kanot och se flodhästar på nära håll. Vi trodde att vi skulle få se flodhästarna på några hundra meters avstånd, men det blev närmare än så. Tänk er själva känslan av att sitta i en ranglig träkanot, som dessutom läcker som ett såll, ca tjugo meter ifrån en brölande flodhästfamilj. Vi frågade om flodhästarna gillade att dinera människor, men guiderna försäkrade oss att de enbart åt fisk.

Apropå mat, så har vi inte berättat så mycket om vad som står på menyn. Igår hände följande incidens, vi ville beställa middag, men när vi önskade ris fick vi som svar att det tar very, very long time, OK, då tar vi omelett, men omelett var finish, ja då tar vi väl sandwich, men sandwich was not possible, då beställde Chrille spagetti och vad serverades med spagettin, jo bröd och stekt ägg!
En annan upptäckt som vi tyckte var lite konstig var urvalet av ”refreshments” vid ett av de kändaste vattenfallen i Burkina.

Coca Cola, Fanta, cigaretter i all sin ära men tre burkar ansjovis av allra bästa sort? Vem är sugen på ansjovis som snacks mitt ute i djungeln, troligen ingen trodde vi, fast vår lokala guide utropade glädjetjut när han såg burkarna med ansjovis. Det hela blev ännu mer komiskt när guiden tjatade, tjatade och tjatade på Chrille att han skulle köpa en burk ansjovis, men chauffören vägrade, med svaret köp din egen ansjovis om du nu är så sugen.

Imorgon åker vi troligen till Lobi folket på gränsen mot Ghana.

Vi hörs ;-)