Vi fick tips av två finnar att åka till nationalparken Krka (fortfarande Kroatien). Det enda som var något att se var vattenfallen i Skradinski Buk om det nu var så märkvärdigt (fast luften var fantastiskt hög och klar).

Körde efter det på fina vägar längs Adriatiska havet där husen låg så nära vattnet att man kunde sitta och fiska från balkongen (vi vart rejält avundsjuka).

Stannade för att ta det lugnt i två dagar på en ödslig strand på ön Krk, där chauffören vandrade längs havet och kartläsaren försökte fiska med egenhändigt tillverkade metor av ståltråd & nylonlina. Det enda som nappade var något som liknade en akvariefisk ca 5cm lång.

Istra höglandet i Kroatien har en mycket angenäm sevärdhet, orten Livade, där världens största vita tryffel (1,3 kg) har hittats. Naturligtvis kunde vi inte motstå att stanna till och köpa lite proviant, så nu ser vi fram emot några middagar bestående av pasta och tryffel tillagad på vårt excellenta Trianga kök.

När vi korsade gränsen mellan Kroatien och Slovenien, kändes det direkt att vi lämnat Balkan, vägarna var bättre och betydligt dyrare. Slovenien är otroligt naturskönt, med höga toppar på nästan 3000 meter och floder som rinner genom dalarna. Chrille ville stanna i Kranjska Gora (för er som är lika ovetande som jag kan jag meddela att de har en deltävling i världscupen i slalom varje år????).

Om vi tyckte att Slovenien var dyrt så var det inget mot Italien och då särskilt Venedig.
Venedig är SVINDYRT!!!!!! bara att åka färja gick på närmare tusen kronor :-( men Venedig är en såååå romantisk stad, så trots att vi mer eller mindre blev ruinerade så ångrar vi inte att vi åkte hit. Nu blir det att leva på lågbudget i minst två veckor (trodde vi).

Körde ”snabbt” igenom Italien på motorvägarna och när vi kom till Frankrike kändes det nästan som att komma hem. Nu skulle vi njuta och ha det skönt i några dagar längs någon öde strandremsa, men det var då REGNET startade. Om vi tyckte att det regnade i Albanien var det bara duggregn jämfört mot det vi möttes av i Frankrike. Himlen öppnade sig och på 36 timmar kom det 200 mm (motsvarar 1/4 av årsnederbörden i Sverige). Camping tänkte vi skulle vara ett perfekt alternativ för att skydda oss mot regnet men därifrån blev vi tvångsförflyttade då floden utanför svämmade över, så det var bara att fortsätta köra söderut.

fortsättning följer…

Jaha, då har vi varit på resa med RAA i två veckor och det är först efter dessa veckor som vi börjar komma ner i varv. Det känns så jäkla skönt att slippa gå upp och arbeta, det känns så jäkla skönt att ha så pass ro i kroppen att man kan sitta och stirra rakt ut i luften och inte tänka på något speciellt.

Vi tillbringade tre nätter i Montenegro och den finaste delen som vi kan rekommendera är definitivt ”jättelagunen” som börjar vid Kotor och slutar vid Herceg Novi. Perfekt sträcka att cykla, för Michael & Christina med co.
Det var på denna sträcka närmare bestämt vid Perast som vi träffade på några skräckinjagande jägare. Jägarna körde omkring med en Lada Niva och längst bak i en trälåda satt en jäv.. arg hund. På motorhuven hade de slängt upp ”CATCH OF TODAY” i form av ett enormt vildsvin. Trots att jag blivit kallad sölig fotograf vid ett tidigare tillfälle ;-) var jag nu snabb som blixten och skrek åt Chrille:
– LÄGG UT! LÄGG UT! och fick enligt mig själv en hyfsad bild både rent fotografiskt och kompositionsmässigt.

Äntligen riktigt varmt och skönt sa vi båda till varandra när vi körde över gränsen till Kroatien. Dubrovnik som var vårt första pit stop, var riktigt vackert, dock lite för mycket turister för vår smak (ända var det lågsäsong).

Camping var inte att tänka på, då den kostade lika mycket som en vecka på ett mer anspråkslöst ställe, så vi valde att åka till en ort vid namn Banja, där hittade vi en plats nere vid vattnet och med solnedgången sakta sjunkande i horisonten.
Det var här vi valde kalla vår resa ”RESAN DÅ VI TRÄFFADE PÅ DJUR I DESS MEST BESYNNERLIGA FORMER”.
Idag hände följande incidens:
Jag (Mia) satt på en stenmur, badade fötterna med blicken ut över havet, plötsligt känner jag något som slingrar sig runt högra ankeln och försöker dra ner mig i djupet, eftersom jag går under namnet ”blixten” drar jag upp fötterna snabbt som f.. och ser en ”jätte” bläckfisk , ingen löjlig liten calamares utan ”THE REAL THING” som hastigt simmade iväg.
Efter denna händelse vågade vi inte bada mer och bestämde oss får att åka vidare norr ut ;-)

Slovakien var över förvänta, mycket berg och många slott och borgar. Pepparspray blev inhandlat efter inrådan från en släkting.
Efter det åkte vi in i Ungern vilket var väldigt platt med enormt stora åkrar överallt. Åka omkring i Budapest på kvällen och leta hotell tog så låååång tid att vi tröttnade och åkte därifrån.
I Rumänien var vi bara en kort sträcka, men det vi såg var stor fattigdom och häst & vagn som färdmedel på vägarna ( Mia liknar det vid en scen ur en Andrej Tarkovskij film).

Vi sov på hotell i Serbien och käkade riktigt god inhemsk mat.
Bosnien som stod näst på tur är nog det land (vad vi sett) som har blivit mest drabbat av Balkankriget med sönderskjutna/utbombade hus längs hela gränsen mot Serbien.

En smärre chock var det när vi körde på en skit stor örn (troligtvis större än en Kungsörn enligt Chrille). Den satt fast över halva framrutan ett bra tag innan den ramlade av. Eftersom Mia var lätt chockad fick hon ingen bild på flygfät och blev pga. det mobbad som ”VÄRLDENS SÖLIGASTE FOTOGRAF”.

Samma dag som fågelincidensen fick vi reda på av Ebon att Mia blivit gammelfaster. GRATTIS TED & SANDRA!!!!!

När vi lämnade Bosnien för Montenegro började ett 24 timmar långt åskoväder, det regnade och regnade så mycket att när vi kom in i Albanien blev medelhastigheten 7 km/tim. Vi upptäckte ganska snart att vi inte skulle komma så långt, så vi vände tillbaka till Montenegro, där vi är just nu. Montenegro är ett lilleputtland med mycket fin natur och med landremsa mot Adriatiska havet. Skönt klimat och Mia har badat, 18 grader enligt Anders badtermometer, TACK ANDERS!

Det luktar kol överallt och det ligger ett smoggmoln över hela Polen. Har varit kallt om nätterna, men vi har levt gott i RAA (bilen). Polen har varit platt som en pannkaka, förutom den sista timmen. Har varit på Rugen och kollat på krigsminnen och även i Auschwitz och Birknau. Åker nu vidare mot Slovakien och Ungern.

Här kommer vi skriva lite om vad som händer och var vi är. Förhoppningsvis kan vi uppdatera med något nytt ett par gånger i månaden.